Det var väldigt länge sedan jag var så frustrerad, irriterad och vansinngt arg som imorse. Kan hända jag säger det ofta men det här tar varje pris, alla kategorier. Just idag. Mäkta imponerad över mej själv och min tid av sömn lyckades jag ändå börja dagen med en sjuhelvetiska snoosniing. Säkert 5-6 ggr vilket resulterade i att jag fick lägga fötterna på ryggen. Var så klar som jag hann bli 08.30 då jag slänger ett kastöga genom fönstret och inser till mitt förtret att skottningsgubben har tagit en rejäl sovmorgon. Med tanke på hur många pluspoäng hyresvärden kammat hem den senaste tiden så ligger han om möjligt än lägre på listan för folk jag skulle ta med mej som sällskap på en backpackerresa till Asien.. Får med kraft pressa ut ytterdörren, tar ett steg till och får snö i skorna. Knähöga stövlar. Tänker för en kort sekund att någon tjuv har snott min bil men ser i samma stund att det skymtar något under snötäcket som skulle kunna vara en backspegel.

Motorn hostar motvilligt, kraxar och är allmänt en avig jävel. Backningen börjar och efter 2 meter sitter jag fast. Känner ändå vid denna tidpunkt att det här inte kommer ta så lång tid, jag måste bara kliva ut nu och fösa bort lite snö sen kommer jag med blixten till jobbet. HAHAHAHAHA. Och så där håller jag på i en halvtimme. Kör, kör fast, skottar, backar, kör fast, kör, backar. Ja ni fattar.

Men då, som en skänk från ovan, stegar det ut en brutta från övre plan och jag tänker YES! Jag hade då lyckats kommit fram till före en lite upphöjning som näst intill var en omöjlighet att ta sig upp för utan en putt i arslet. En kort sekund av salighet. Tjejen går ner för stentrappan, tittar på mej, vinkar med ansträngd arm och knatar vidare ut på gatan. Adrenalinet hettade i kroppen och hade hon inte varit så snabb att lämna platsen så hade det funnits stora chanser att någon i detta hus hade fått ett bryskt uppvaknade, en krokig näsa med en passande blåklocka.

Vad sjutton hände med att bara var snäll och kanske hjälpa någon? Måste det vara en winwin varje gång? Okej, hon kanske hade bråttom, men jag hade kanske kunnat skjutsa henne som tack för hjälpen. Eller förslagsvis kunde hon kanske ha tryckt in snyta genom rutan och sagt att hon skulle med bussen och tyvärr tyvärr... hon måste jobba på sin Karma. Idag hoppas jag nästan att hon har en bil, som det imorgon är fel på så jag kan gå förbi,  nochalant nicka till lite & kanske tom unna henne en tutning.

God Jul alla. Idag blir det nog inget bloggande för mej alls! Men Hoppas ni får en underbar dag och finfina klappar!

en dag och femton minuter kvar till julafton. Jag är helt klar med klapparna & sjukt taggad för uppvärmingen hos moster Nina & mormor Nicklas imorgonkväll. Det är galet kallt i lägenheten... jag undara just hur många strömavbrott det har varit idag. Det är lite smått irriterande när man ringer till hyresvärden och får till svar: Ja, jag vet att det blir sådär, det är pga av kylan.. och du... ni behöver väl inte ringa om såna här småsaker. 

Eller så har jag ett annat förslag. FIXA sakerna så behöver vi inte ringa er alls. Låter som en schysst deal.

Här kommer de få bilder jag hade från personalfesten!



Jag och Pedro ger oss på en chuck and blair-look

Pedro lyckas

3:e gången på 2 dagar har jag haft strömavbrott & så även niklas i dörren brevid. Tydligtvis bara vi i heela huset. Mycket märkligt. Men hursomhelst så ledde det till att Nicke bjöd in sig på en kopp kaffe sen kidnappa jag med mej honom till kw på gomackor och skitsnack. Å julmust såklart. Fint de. Kul med en god granne och inte bara surtanten.. eller chefen över trädgårdsstolarna.. eller chefen över att tobaksindustin äter sig mätta.


grannen i stekar fotöljen på gatufest! Våra plastpallar bleknade en aning!

Den 18 december. Väderlekstermometern står och gungar mellan 18-20. Det är den sorten kyla när man inte längre blir lagomt röd utan väldigt röd om kinderna. Har man en jacka med blixtlås så kan man räkna med ömma små skavsår på hakan. Det finns ingen mössa i världen som kan motså den iskalla temperaturen. Det finns en liten chans att se ett barn sitta fast med tungan på en lyktstolpe med panikslagna ögon. Det är 6 dagar kvar till julafton. 4 klappar återstår. År efter år i urminnes tider har dessa 4 sparats till sist. Dessa klappar borde vara lättast. Far & Morföräldrar blir oftast väldigt glada att man ens tänkt på dem, men ändå. Så svårt. Efter alla julklappsinköp börjar lädret få en tunnare mer platt känsla i handen. Hundarna pissar på en när man går ut, råttorna hänger sig i kylskåpet. Blodpudding, nudlar & mackisar står allt oftare på matsedeln. Dagarna innan den svenska traditionen som jag håller så varmt om hjärtat kan jag inte låta bli att känna en gnutta vemod.
Det är väldigt konstigt. JAG ÄLSKAR JULEN.

På morgonen pudrar jag och mamma näsorna för att sedan åka den långa vägen till mormor & morfar. (150m)
och då kramar alla om varandra. När vi sätter oss till bords så händer det allt som oftast att vi sätter oss på samma ställe som föregående år. Det kan ha kommit in någon ny i familjen och det är med största sannolikhet inte jag som har en kompanjon med mej. Nu har vi fått utöka till två bord. Ju fler på julen desto bättre. Vi hinner knappt sätta ner rumporna förns den ständiga släktforskningen börjar. Det pratas om han som bodde runt kröken, hon uppe i backen med gubben som jämt va tvär, han som bodde backaför Johanssons nere i glänta. Mormor springer runt och servar alla som om hon ska med tåget och efter lunchen är pappa och Nicke väldigt överens om att det kan inte vara deras tur det här året, som de har diskat... år efter år....

När vi har förflyttat oss till övervåningen, då vet man att tomten är på ingång & varje jul är det någon som det tar en jäkla tid för innan han/hon får sin första klapp och det tjoas och shimas om att personen i fråga inte varit tillräckligt snäll. Det är näst intill iinte roligt att vara den här personen. Tro mej.
Klapparna är slut och då är det dags att sjunga hej tomtegubbar medans tomten valsar ut ur huset.

Avrundningen av firande hos mormor blir kaffe & rån & när klockan blir 15.00 dissar vi kalle, knatar hem och börjar duka upp för att återigen inta godsaker från julbordet.

Kan tyckas väldigt tjatigt att år på år..samma rutiner. Men det är tradition & jag gillar de. Så om vi i den yngre skaran gör parodier på våra päron när släktforskningen drar igång, eller skojar om morfars ytspännningssnapsar & för att inte tala om tennglasen som man ivrigt försöker byta bort med någon rookie som inte hunnit snappa upp att kolsyran i zeunerts julmust är ett minne blott 2 sek efter upphällning. Tradition..det är fint de!

Pratade med fredagmorgon nyss och hon var inte sen att påtala om dålig dålig dålig aktivitet. Men durå fick bli mitt svar. Jag vet att jag är dålig ibland. Men det måste få vara så bara. Jag pratade med en kompis idag och hon hade en fruktansvärt klurig fråga. Hon är alltså singel. Frågan löd: Hur länge har man tillåtelse att träffa/hålla kontakten med 2 killar samtidigt utan att skapa onödigt sura miner? Bruttan i fråga visste liksom inte vad hon ville. Och så länge hon inte lovat någon utav grabbarna ngt behöver hon väl inte känna att hon gör ngt fel? Eller? Jag kunde inte svara henne medans min andra vän sa utan att fundera: ca 2,5 mån... det är tumregeln. Han sa det såklart med en gnutta ironi men sen när vi diskuterade saken så kanske är 2,5 en ganska bra tid...eller? Vet ni?

Memento Palace julshow. En kväll kantad med det mesta. Skratten bladades om med gråt. Sången var båd skön och aningen gäll. Karin gillade fisken. Den som var lång. Alex gillade scenen. Alla gillade micken. En fantastisk kväll & jag hoppas på fler såna med er! Ni är KINGEN!
bilder kommer inom kort



Tjoho!

Så sjukt hungrig, han smaska runt på Sofie´s patte i 45, effektiv tid.
Jag vet dock inte vad som hände med mej nu på eftermiddagen. Ni vet när det känns som om man har ett jättetryck på bröstet... hmm. Kanske va det min biologiska klocka som började ticka....haha eller inte=) Såklart jag vet vad det är för fel & jag skulle så gärna vilja "bajsa" ut de här på bloggen men jag vill ju inte att ni ska veta heller....den är svår.



  

skitsaksamma, imorgon är det personalfest och då ska det minsann inte vara några sura miner. Sticker till stan imorgon mitt på dan ( jag skulle ju kunna skriva en gessle låt lätt)...sticker till stanm imorgon mitt på dan..lalalalala (vissel vissel) lalala jag åker till stan.  En stänkare med kw & grytan på innergården kring 1400 för att få den rätta känslan, en förjammning med kw och Pedro. Pedro snackar mintu.
Försöker googla fram en bild på mintu och de visar sig då att det är rätt så många indier som heter just Mintu eller har anknytning till något annat vid namn Mintu, eller så dricker det indiska folket bara mycket Mintu.

Det här med en whovalley blid om dagen sprack tydligen igår.

Imorse va jag & tittade på Theo och hans homies på dagis. Strutar på svajj, lucior överallt. Alla mammor och pappor stod redo med båd rörlig och stillbildskameror. Det ska man alltså ha med sig. Spontant känner jag att jag kommer att glömma allt som har med foto att göra den där morgonen när man ska dra upp 2 ungar ur sängen, försöka få den där 29,90 kroners luciakronan att sitta kvar på huvudet på jäntstackarn som förmodligen håller på att svettas ihjäl för att mammansomhatarattfrysa har gått efter lager-på-lager principen precis som gummibandet på stjärngossestruten har pajjat och måste ersättas samtidigt som någon spilt kaviar på lucialinnet så man får lov att inprovisera med lakan & sax. Hur kommer man då ihåg att kameran ska med?  Själv var jag på dagis i 1 timme och hann både spilla mjölk på duken och glömma vantarna... och då har jag ändå bara mej själv att tänka på. BRA JOBBAT MAMMOR OCH PAPPOR. Där emot så bekände våran "porrfarbror" som är här och snokar runt färg mitt i luciafirandet samt klagade på dålig aktivitet=) Det finns ingen nåd på porrfarbröders krav verkar det som!

Tjoflöjt nu ska jag iväg och träffa lille melker och hans mammi.

Fasen, att man inte kan slänga sig i bingen i tid någongång. Gaaah! Fast jag och Kw har haft det jävulskt trevlig. Vi har slängt kläder, skickat till bättre behövande, rejälrensat förvaringsboxar från Ingvar. Ut med det gamla..

135 days before

Tjenaer! Jaha då ska vi se.. jag har febrilt googlat efter en ny dagens outfit. En outfit från 70-talet. Ett decenium jag overkligt gärna hade velat tagit del av. Allt känns så galet avslappnat. Man kunde luffa runt och ha flätor och bootcut bäst man ville. När jag tänker mej 70-tal tänker jag på filmen Tillsammans, lillpojken och hans tjejskor, hon i kollektivet som måste lufta den lilla blomman, han grannen i huset brevid som ständigt och jämt vill gå ner i källaren för att hammra fast han i själva verket tittar i porrblaskor och myser på. Om det finns några som följer den här pyttiga bloggen samt har upplevt 70-talet i dess forna glans... kan ni bekräfta eller dementera? Har jag fått en totalt omöblerad version av detta? Kladda dit något i kommenteringsrutan, jag är nyfiken. Hursomhelstsom, idag har jag bestämt mej för att göra något jag sällan gör men borde göra oftare. Läsa en bok. JA. Det ska jag. Tårtgeneralen ska jag läsa.

Planerar lägga ut en vemdalsbild per dag tills avresedatum.

Micke Lundberg i egen hög person & vad klär inte bättre i fjälls än rikligt insmorda idominläppar!

Annars idag har det ju inte hänt ett dugg mer än att vi jobbat
som galningar på jobbet och det har varit så jävla lajbans=)
På lördag är det personalfest och nu tisslas det och tasslas
som små tomtenissar om vilken klänning,smycken, väska
man ska välja till skivan. Den är svår.

top of the line, gräddan på mose, toppen av isberget,
nöten av alla nötar, kingen!!!
Den stuga som as we speak är under uppkastning i Vemdalen
är bokad och klar! 22/4 är det dags, lyckan är gjord!



 

Drakbåtsfestivalen 2008, oj vilken helg!

Resultatet av en slö torsdag.