Det var väldigt länge sedan jag var så frustrerad, irriterad och vansinngt arg som imorse. Kan hända jag säger det ofta men det här tar varje pris, alla kategorier. Just idag. Mäkta imponerad över mej själv och min tid av sömn lyckades jag ändå börja dagen med en sjuhelvetiska snoosniing. Säkert 5-6 ggr vilket resulterade i att jag fick lägga fötterna på ryggen. Var så klar som jag hann bli 08.30 då jag slänger ett kastöga genom fönstret och inser till mitt förtret att skottningsgubben har tagit en rejäl sovmorgon. Med tanke på hur många pluspoäng hyresvärden kammat hem den senaste tiden så ligger han om möjligt än lägre på listan för folk jag skulle ta med mej som sällskap på en backpackerresa till Asien.. Får med kraft pressa ut ytterdörren, tar ett steg till och får snö i skorna. Knähöga stövlar. Tänker för en kort sekund att någon tjuv har snott min bil men ser i samma stund att det skymtar något under snötäcket som skulle kunna vara en backspegel.

Motorn hostar motvilligt, kraxar och är allmänt en avig jävel. Backningen börjar och efter 2 meter sitter jag fast. Känner ändå vid denna tidpunkt att det här inte kommer ta så lång tid, jag måste bara kliva ut nu och fösa bort lite snö sen kommer jag med blixten till jobbet. HAHAHAHAHA. Och så där håller jag på i en halvtimme. Kör, kör fast, skottar, backar, kör fast, kör, backar. Ja ni fattar.

Men då, som en skänk från ovan, stegar det ut en brutta från övre plan och jag tänker YES! Jag hade då lyckats kommit fram till före en lite upphöjning som näst intill var en omöjlighet att ta sig upp för utan en putt i arslet. En kort sekund av salighet. Tjejen går ner för stentrappan, tittar på mej, vinkar med ansträngd arm och knatar vidare ut på gatan. Adrenalinet hettade i kroppen och hade hon inte varit så snabb att lämna platsen så hade det funnits stora chanser att någon i detta hus hade fått ett bryskt uppvaknade, en krokig näsa med en passande blåklocka.

Vad sjutton hände med att bara var snäll och kanske hjälpa någon? Måste det vara en winwin varje gång? Okej, hon kanske hade bråttom, men jag hade kanske kunnat skjutsa henne som tack för hjälpen. Eller förslagsvis kunde hon kanske ha tryckt in snyta genom rutan och sagt att hon skulle med bussen och tyvärr tyvärr... hon måste jobba på sin Karma. Idag hoppas jag nästan att hon har en bil, som det imorgon är fel på så jag kan gå förbi,  nochalant nicka till lite & kanske tom unna henne en tutning.