Den 18 december. Väderlekstermometern står och gungar mellan 18-20. Det är den sorten kyla när man inte längre blir lagomt röd utan väldigt röd om kinderna. Har man en jacka med blixtlås så kan man räkna med ömma små skavsår på hakan. Det finns ingen mössa i världen som kan motså den iskalla temperaturen. Det finns en liten chans att se ett barn sitta fast med tungan på en lyktstolpe med panikslagna ögon. Det är 6 dagar kvar till julafton. 4 klappar återstår. År efter år i urminnes tider har dessa 4 sparats till sist. Dessa klappar borde vara lättast. Far & Morföräldrar blir oftast väldigt glada att man ens tänkt på dem, men ändå. Så svårt. Efter alla julklappsinköp börjar lädret få en tunnare mer platt känsla i handen. Hundarna pissar på en när man går ut, råttorna hänger sig i kylskåpet. Blodpudding, nudlar & mackisar står allt oftare på matsedeln. Dagarna innan den svenska traditionen som jag håller så varmt om hjärtat kan jag inte låta bli att känna en gnutta vemod.
Det är väldigt konstigt. JAG ÄLSKAR JULEN.

På morgonen pudrar jag och mamma näsorna för att sedan åka den långa vägen till mormor & morfar. (150m)
och då kramar alla om varandra. När vi sätter oss till bords så händer det allt som oftast att vi sätter oss på samma ställe som föregående år. Det kan ha kommit in någon ny i familjen och det är med största sannolikhet inte jag som har en kompanjon med mej. Nu har vi fått utöka till två bord. Ju fler på julen desto bättre. Vi hinner knappt sätta ner rumporna förns den ständiga släktforskningen börjar. Det pratas om han som bodde runt kröken, hon uppe i backen med gubben som jämt va tvär, han som bodde backaför Johanssons nere i glänta. Mormor springer runt och servar alla som om hon ska med tåget och efter lunchen är pappa och Nicke väldigt överens om att det kan inte vara deras tur det här året, som de har diskat... år efter år....

När vi har förflyttat oss till övervåningen, då vet man att tomten är på ingång & varje jul är det någon som det tar en jäkla tid för innan han/hon får sin första klapp och det tjoas och shimas om att personen i fråga inte varit tillräckligt snäll. Det är näst intill iinte roligt att vara den här personen. Tro mej.
Klapparna är slut och då är det dags att sjunga hej tomtegubbar medans tomten valsar ut ur huset.

Avrundningen av firande hos mormor blir kaffe & rån & när klockan blir 15.00 dissar vi kalle, knatar hem och börjar duka upp för att återigen inta godsaker från julbordet.

Kan tyckas väldigt tjatigt att år på år..samma rutiner. Men det är tradition & jag gillar de. Så om vi i den yngre skaran gör parodier på våra päron när släktforskningen drar igång, eller skojar om morfars ytspännningssnapsar & för att inte tala om tennglasen som man ivrigt försöker byta bort med någon rookie som inte hunnit snappa upp att kolsyran i zeunerts julmust är ett minne blott 2 sek efter upphällning. Tradition..det är fint de!